Vid fyllda 53 år beslöt jag mig för att ta mitt livs samlade erfarenheter av bra och mindre bra affärer och av hopplösa och hoppfulla lägen i anspråk, och starta en egen corporate finance-firma, ett beslut som mognat fram under många år i branschen.
Det var under mina juridikstudier i Lund som jag för första gången kom i kontakt med aktiebolagsrätten. Då fick jag förtroendet att biträda professor Carl Martin Roos vid hans arbete med 1975 års aktiebolagslag. Därmed väcktes mitt intresse för juridiken i bolagssammanhang, något som är centralt inom corporate finance.
Efter att ha följt domarbanan under en tid började jag 1980 på Handelsbanken i Stockholm. I efterhand ter sig tidpunkten väl vald. Genom det då nyligen införda aktiefondsparandet hade den svenska börsen väckts ur sin dvala. Som jurist vid bankens rättsavdelning kom jag i kontakt med de på den tiden stora företagsaffärerna som t ex Volvos bud på Beijer, Nokias introduktion på Stockholmsbörsen och dåvarande Fortias (numera en del av Pharmacia UpJohn) mycket stora emission på New York-börsen. Vi som arbetade med dessa affärer hade då inte full vetskap om att det var inom corporate finance vi arbetade, men det gick bra ändå.
I november 2004 slog bankirfirman Lage upp dörrarna. Jag hade då varit aktiv på den svenska aktiemarknaden under nästan 25 år. Bland annat hade jag ingått i ledningen av investmentbolagen Skrinet och Ratos, arbetat som vd i fondkommissionären och senare banken Nordiska (idag Kaupthing Bank), varit krönikör i Affärsvärlden och börsskribent i Veckans Affärer mm.
Starten har gått i ödmjukhetens tecken. Firman har fått förtroende från tidigare och nya affärsvänner att genomföra en rad transaktioner. Dessa har avlöpt väl, och successivt har nya medarbetare tillkommit, lokalerna har utökats och uppdragen blivit större och mer avancerade. So far, so good, som det brukar heta. Siktet är dock inställt på att metodiskt och hängivet arbeta vidare, så att företaget som sådant utvecklar både sitt strukturkapital och sin ekonomi, och därmed kan vara till fortsatt glädje för såväl kunder som medarbetare.
Planen är långsiktig, och som vid allt företagande finns det ingen bortre gräns. Min egen delaktighet har jag dock bestämt ska sluta tidigast år 2034. Lever jag då kommer jag att vara 83 år och ha varit yrkesverksam i 61 år, det vill säga lika länge som min far, som började arbeta när han var 13 år. Det är också värt att minnas – utan jämförelser i övrigt (även om jag själv också varit inne i hamburgerbranschen) – att Ray Kroc, McDonalds skapare, var 53 år när han påbörjade och 83 år när han avslutade sin etapp.
I någon mening sluts så cirkeln. Det arbete som historielärare som jag drömde om när jag påbörjade mina universitetsstudier, förverkligades inte. Men jag har ändå blivit en slags rektor och lärare på min egen firma, där min funktion i mångt och mycket är att vara en pådrivande och idérik mentor för de unga och entusiastiska medarbetare i vars närvaro jag trivs så bra.